det som alla föräldrar kallar sitt livs lyckligaste ögonblick, den lilla kycklingens födsel:)
jag tror jag börjar med att berätta från början :) han låg fel uppochner tänkte jag säga, men det var ju det som han inte gjorde, så vi hade ett planerat kejsarnitt förberett den 13e Juli, det kändes så overkligt att ha ett datum då man verkligen vet att detta datum kommer man fira födelsedag på resten av sitt liv, att han liksom skulle födas då! annars gick man ju runt och planerade och tänkte när blir det, och gissade datum och tänkte! :)
hursomehlst vi skulle vara uppe på sjukhuset klockan sex på morgonen, för att kika så att allting stod rätt till, Vi fick skjuts upp vilket var jädra skönt, sedan hamande vi i ett rum, vi fick ett singelrum, eller det kankse alla får jag minns inte, Sanna fick lite dropp och grejer sen rullade vi henne till förlossningen, jag och Carina bytte om till de sexigaste kläderna jag sett, oj vad fina vi var! *bilder kommer sen* vi stod utanför salen och skämtade,
tog kort och jag hade filmkamran i högsta hugg! vi rullade in i salen och hälsade på läkarna, det var jättemånga tycke jag,
våran narkosläkare var riktigt bra han satt o pratade genom oss allting, men efter mcyket om och men så Sattes det igång, de sa till mig att jag fick stå upp och kika om jag ville, och jag knaprade såndära druvsocker,
fick tipps av sanna att käka det ifall ja skulle känan mig yr, jag var nog mest nervös tror jag,
sedan minns jag så väl att narkosläkaren sa att när de börjar trycka häruppe på bröstet så trycker de ut bebisen ur hålet som de har skurit i magen, samtidigt då så hörde vi hur de prasslade däruppe på pappret som var så man inte såg ner över magen,
oh tänkte jag, hörde ett litet Gny, jag slog på kamran fort som fan och ställde mig upp! jag tittade inte riktigt vart kamran filmade, så jag hoppas att det fick med någonting av det fantastiska iaf,
ljudefekterna fick vi nog upp skulle jag tro, jag såg honnom då han låg liksom på magen och man såg hur vit han var av allt fett, och så såg jag pungen, men jag var inte säker än på att det var en pojke, jag trodde ju bomsäkert på att det skulle bli en flicka,
jag Åade en del och grät lite, och sen så tittade jag på sanna och sa, det..det blev en Pojke... och sen tittade jag på han igen, jag var så full av känslor just då kommer jag ihåg! de bar fram honnom till sanna så hon fick titta på han,
sen så gick vi ut i rummet bredvid där Carina stod, jag minns inte vad jag sa till henne har lite små luckor, men jag grinade säkert och Åade en del!
jag klippte navelsträngen, den var lite seg, men jag fixade det, han fick en spruta och en filt! där stod jag förberedd med händerna och jag fick hålla honnom, min son! jag beundrade han och gick runt lite och sen gick vi in till Sanna och la han på henes bröst coh så satt vi där och pratade eller hon låg iof, de sydde ihop magen, det var där i salen som vi kom fram till att han inte såg ut som en Vincent, utan en Arvid, Han fick sitt namn dirrekt
och på den vägen är det! :)

så vackert du beskriver Arvids födelse - trevligt även att få se bilder.
SvaraRaderakram från din vän i stockholm!!